9 september 2016, aktuellt

Närhet till jämnåriga grannar en stor trygghet

De hade varit lyckligt gifta i 30 år. Plötsligt blev Gerds man allvarligt sjuk och avled efter kort tid. Gerd drabbades av djup sorg.
I krisarbetet har hon fått ett fantastisk stöd från sina grannar inom stiftelsen.
– Det hade jag inte kunnat få om jag bott kvar i ett vanligt hyreshus, säger hon.

Det har gått två år sedan Gerds man Lennart hastigt gick bort. De fick fem fina år tillsammans i lägenheten på Igeldammsgatan.

– När min man gick bort var det många grannar som visade sitt deltagande. De hängde saker på dörrhandtaget, ett kort, en bukett blommor, en påse bullar. Många var så snälla. Och aldrig påflugna, de bara visade att de fanns där om jag skulle behöva.

gerd2
Gerd Johansson och hennes man ville ha ett boende med lite mer omhändertagande.

Dessförinnan bodde paret i ett vanligt hyreshus på söder med människor i alla åldrar. När de kom i pensionsåldern började de fundera på att flytta till ett boende där de kunde få ett bättre omhändertagande och mer gemenskap på äldre dagar, berättar Gerd.

Men typiska kategoriboenden för äldre kändes samtidigt inte så lockande. Då tipsade någon i bekantskapskretsen om Stiftelsen Isaak Hirsch Minne, och intresse väcktes.

– Vi ville flytta just till stiftelsens hus, för det var det som mest påminde om ett vanligt boende men samtidigt kunde erbjuda viss hjälp och stöd om vi skulle behöva nu när vi är äldre, säger Gerd.

Ovärderligt stöd

Efter några år i kö erbjöds de lägenheten som hon fortfarande bor i. Hon har trivts mycket bra. Det hon framhåller gång på gång är gemenskapen med grannar som är i liknande ålder. Att kunna prata och umgås när man vill och behöver. Och stödet efter Lennarts bortgång har varit ovärderligt.

–  Sarah på expeditionen hjälpte till med lokal för minnesstunden och två vänliga grannar kokade kaffe, bakade bullar och serverade. Det var vackert och värdigt, och många visade sitt deltagande.

Hon minns att hon vid den här tiden gick förbi huset på söder där hon tidigare bott, och tittade upp på det med viss förskräckelse.

– Tänk om jag hade bott kvar här, sa jag för mig själv. Usch vad hemskt, säger hon. Jag hade varit så ensam. Folk jobbar ju och har annat att göra och ordna med. Jag kände i princip ingen i vårt hus.

På Igeldammsgatan är det annorlunda. Det är som att bo i ett vanligt hyreshus men med en stor skillnad: här bor bara äldre. Som har tid för varandra. Och det finns stöd att få när man behöver. Det skapar en väldig trygghet, säger Gerd.

Äldre är olika

I grannhuset bor Gunvor, 88 år. Hon har bott här i 11 år. Även hon värdesätter att boendet liknar det som hon haft tidigare.
– Ett äldreboende med korridorer är inget för mig. Men jag är ju så gammal att jag kanske måste flytta till ett sådant framöver ändå, säger Gunvor.

gunvor-600x400

Gunvor Skärvik

Så länge hon kan ta hand om sig själv och få hjälp med saker i lägenheten så är det här hon vill bo. Hon uppskattar gemenskapen och har deltagit i en del aktiviteter, bland annat var hon med och startade en konstklubb. Men sådana aktiviteter tar på krafterna. Hon är gärna lite grann för sig själv, och läser gärna böcker, som den bibliotekarie hon har varit i många år.

Visst är det bra med en boendegemenskap för äldre, tycker Gunvor. Samtidigt består ”äldre” av flera olika kategorier, och skillnaden mellan dem kan vara lika stor som mellan unga och medelålders.

– Nu flyttar det in fler och fler som är i 65-års åldern och det är stor skillnad mellan dem och mig som är 88 år. Jag upplever dem som unga, säger hon.

Hur är det på ”hemmet”?
Många ser kanske på bostäder för äldre med bilden av ett äldreboende för ögonen. Med personal, korridorer, gemensam matsal. Eller möjligen som ett seniorboende, som Stiftelsen Isaak Hirsch Minne liknar i vissa delar, men inte är i verklig mening.

Gunvor berättar om släktingar som, när hon flyttat till stiftelsens fastigheter, frågade hur hon hade det på ”hemmet”.

– Ungefär som att jag bodde på ett ålderdomshem, säger hon och ler. Sedan kom de hit och hälsade på. De blev väldigt förvånade över hur det såg ut, de trodde inte sina ögon. De tyckte det var väldigt fint här.


Tillbaka till Nyheter