23 december 2016, artiklar

50 år med hyresgästen Karin

Karin Laerum, 93 år, är idag en av stiftelsens äldsta hyresgäster. När hon en gång i tiden flyttade in var hon definitivt den yngsta. Så ung att hon flyttade in med sin 10-åriga son.

Karin Laerum har bott inom stiftelsen i över 50 år. Nej, det ska inte gå. Stiftelsen vänder sig till äldre stockholmare och har så gjort i snart 100 år.

Men den dåvarande direktören gjorde ett undantag för kvinnan som var ensamstående med sin son och ursprungligen också flykting från Lettland. Karin kom till Sverige med sin familj efter det andra världskriget.

– Jag fick på 60-talet en liten tvåa på nedre botten på Vikingagatan 34 E. Trädgården var fin redan då, med stolar och bord och stora parasoll. Där satt gamla damer i vackra hattar och vita handskar… det var en annan tid. Och de var så vänliga, de tyckte det var så roligt att jag hade flyttat in med ett barn, berättar Karin.

Badrum på vinden

Vid den här tiden och fram till hon gick i pension arbetade Karin med försäkringar. Lägenheten hon och hennes son bodde i saknade dusch, därför besökte hon ofta vinden vid den här tiden – som hyste tvättstuga och framför allt ett stort badrum.

– Badkaret var enormt, det var fantastiskt. Jag älskade att bada där. Eftersom vi saknade dusch i lägenheten ordnade jag något som fungerade som dusch. Det var lite krångligt så jag vara glad över badrummet på vinden.

På 70-talet inleddes renoveringen av samtliga fastigheter och Karin var tvungen att flytta till en tillfällig bostad. Så småningom flyttade hon in en lägenhet högre upp i huset på Vikingagatan 34 E, en lägenhet som hon fortfarande pratar varmt om.

Hon bodde där tills hon i mitten av 90-talen behövde flytta till en lägenhet i en hus med hiss, belägen på Vikingagatan 30 där hon fortfarande bor.

Karin tar fram kofferten med gamla bilder och minnen från förr.

Saknar systern

Det är inte helt lätt att säga hur stiftelsen har förändrats under alla dessa år. Karin tycker att andan var lite annorlunda förr.

Hon pratar varmt om sjuksköterskor som alltid var tillgängliga och en lätt alkoholiserad fastighetsskötare som alltid ställde upp. Och alla grannar som hon tyckte så mycket om och kunde prata politik och samhällshändelser med.

Samt inte minst hennes syster som också bodde inom stiftelsen tills hon gick bort 2007.

– Idag är alla döda, det är inte så roligt att vara den som är ensam kvar, säger hon.

Systern är den person Karin saknar mest av allt.

Detta bildspel kräver JavaScript.

Bildspel med bilder på Karin, vänner och grannar från förr.

Håller igång med bridge

Hon är fortfarande vid 93 års ålder pigg och klar, hon säger att det kanske beror på att hon är nyfiken, att hon håller igång med bridge och att läsa böcker; hon är med i en bokcirkel och umgås gärna andra hyresgäster som också är med i bokcirkeln. Och så går hon två gånger i veckan på styrketräning.

Stiftelsens verksamhet har förändrats på olika sätt under Karins långa tid som hyresgäst, även om grunden står fast. Det mest positiva är, enligt Karin, att det med direktör Christine Wallmark har blivit fler gemensamma aktiviteter.

– Allt från jazz till middagar. Vi kan träffas och umgås i salongerna på fredagar, det kunde vi inte tidigare. Gymnastiken fanns inte förr. Inte heller hobbyrum och gym. Det här tycker jag är en bra förändring, säger den pigga 93-åringen.


Tillbaka till Nyheter