Den dolda svenska ålderismen

Ålderism, fördomar som utgår från ålder, är utbredd i Sverige. Samtidigt kan den vara svår att lägga märke till i vardagen, den är så normaliserad. Det är ungefär som det tidigare var med rasism eller sexism, menar forskare.

Nyligen gick bloggaren Dagny Carlsson bort, 109 år gammal. Hon startade sitt bloggande när hon var 99 år. ”Man inte ska ’gamla till sig’”, sa hon.

Dagny är ett exempel på en människa där våra förväntningar på vad en person i en viss ålder kan åstadkomma hamnar på skam.

Hon hyllades, blev en förebild för många. Kanske har hon också har bidragit något till att minska den ålderism som finns i Sverige. Det vill säga fördomar eller stereotypa föreställningar som utgår från en människas ålder och som kan leda till diskriminering.

Enligt World Value Servey-undersökningar är Sverige bland de sämsta länderna i världen på att respektera äldre.

Att ålderism finns i yrkeslivet här i landet är det få som tvivlar på. Är man runt 50 märker många att det blir svårare att få ett nytt jobb. Till och med 40-åringar kan ifrågasättas på grund av åldern idag.

Den vardagliga ålderismen

Men hur är det med den vardagliga ålderismen? Den som drabbar äldre på det där lite osynliga, omedvetna sättet?

Eva Wallin berättar om ett möte med sin läkare förra året när hon hade ramlat och brutit armen.

– Jag gick dit med min dotter. Det handlade om huruvida jag skulle genomgå en ny operation för armen, och när läkaren redogjorde för sina tankar vände hon sig mer till min dotter än till mig. Det tyckte jag inte alls om så jag höjde rösten och berättade nästan lite ilsket vad jag tänkte om det vi pratade om. Då lyssnade hon, säger Eva.

Eva upplevde att hon, som det ju trots allt handlade om, blev talad över huvudet på. Det borde vara självklart att läkaren vänder sig till henne i första hand i samtalet, anser hon.

Fredrik Snellman som är universitetslektor med inriktning på ålderism på Umeå universitet nämner ett annat exempel: en 80-årig kvinna där hennes läkare ifrågasätter om hon i den åldern verkligen behöver en knäoperation.

Claes Göran Holm har uppmärksammat att ålderism nu är ett ord i Svenska akademins ordbok. Men på frågan om han själv har drabbats så säger han att han inte direkt kan peka på något exempel.

– Jag har personligen inte tänkt så mycket på ålder eller på att bli behandlad på ett visst sätt på grund av ålder. Ja, inte mer än att folk brukar resa på sig för att erbjuda plats på tunnelbanan, men det är ju bra med hänsyn på det sättet, säger han.

För Claes Göran har livet rullat på och han är fortfarande vid 84 års ålder aktiv och besöker frekvent olika kulturevenemang. Han har haft annat i tankarna än att tänka på ålder. ”Omständigheternas makt”, säger han och ler.

Fördomar lite varstans

Nu är det inte alltid så lätt att märka när man blir utsatt för ålderism. Den här fördomsfulla inställningen frodas i många sammanhang, i vården, i media, i yrkeslivet. Och titta bara på representationen i riksdagen – hur många äldre möts vi av där?

Ålderism är ett strukturellt problem som är så normaliserat att vi knappt ser det.

Men det går att lyfta och diskutera det precis som vi har gjort med rasism eller sexism. Flera forskare drar den parallellen. I dessa fall och när det gäller ojämlikhet mellan könen så ledde det till att problemen synliggjordes och medvetenhet skapades. Vilket ju är det första steget mot förändring.

Barbro Westerholm, riksdagens äldsta ledamot, säger i SPF:s medlemstidning Senioren att man själv måste få syn på ålderismen och se hur åldersdiskrimineringen kommer till uttryck. Hon har också en verktygslåda för sådana här saker. Ett av hennes tips lyder:

– Svara aldrig med att ”Jag är bara pensionär” på frågan ”Vad gör du?”. Svara i stället med vad du gör. Visa att du är stolt över det. Oavsett om det är stort eller smått.