3 oktober 2019, artiklar, personporträtt

Blev synlig för andra vid 55

Mayli Allert hade en lugn och harmonisk uppväxt, var med i scouterna och skötte sig i skolan. Livet har sedan rullat på utan större dikeskörningar. Men med åren blev hon lite osynlig. 
Jag var 55 år när jag blommade ut och blev synlig för andra, berättar hon.  

Mayli Allerts liv har inte präglats av stora dramer, kriser eller omvälvningar. Visst, det var lite läskigt att bli gravid vid 22, vad skulle föräldrarna säga? Men sedan har det mest rullat på. Kanske är hon en osedvanligt anpassningsbar människa. Kanske är hon född under en lycklig stjärna. Hennes föräldrar var snälla och kärleksfulla, som dessutom levde riktigt länge. Hon fick två välmående barn.  

Nästan i en bisats tillägger hon:
−Ja, jag har ju haft stroke fyra gånger och det har ju inte varit så kul. Därför tänker jag mycket på vad jag äter och jag tränar regelbundet. Jag gör vad jag kan för att må bra.

Hård träning efter stroke

En stroke är ändå en dramatisk händelse. Vad ska man då säga om fyra stycken de senaste fem åren? Gudskelov har dessa inte lett till några riktigt allvarliga konsekvenser. Funktioner kan försvinna vid stroke men kommer man in tidigt på sjukhus och omedelbart tränar så kan skador minimeras, om man har tur 

− Jag har tränat som en idiot, säger hon. Nu är jag glad att ha vänner här på stiftelsen som ser efter mig. Om jag inte kommer ner med min lästa DN på morgonen till mina grannar under mig så kommer de upp och kollar läget, det känns väldigt tryggt. 

Annars tycker hon inte så mycket om att prata sjukdomar. Det finns ju så mycket annat man kan prata om – och göra.
Gymma och dansa zumba till exempel. Eller delta i Lailas Qigong på stiftelsen. Mayli är också aktiv i SPF och där görs det mycket tillsammans, allt från att ses på pubkvällar till besök på nunnekloster i Djursholm.  

− Jag tycker jag har det bra. Och jag trivs utmärkt här på stiftelsen, säger hon. Jag kan ringa på vilken dörr som helst, det finns alltid någon att prata med. Gemenskapen är det bästa här, och att det är tryggt. 

Skilsmässan inget att sörja

Mayli var i 35 år gift med en man som tillslut lämnade henne för en annan kvinna. Det var inget hon egentligen sörjde.       

− Jag tyckte nog det var lite skönt, vi hade kommit ifrån varandra, utvecklats åt olika håll. Visst blev jag överraskad när han berättade det. Men inte ledsen, mera förundrad, säger hon. 

Hon hade på sätt och vis levt sitt liv i skuggan av sin man, som hon samtidigt säger att hon var stolt över. Kuvad kände hon sig aldrig. Hon var inte olycklig. Men hon anpassade sig. Så pass att hon inte riktigt märktes.   

− När jag och min man var ute tillsammans så syntes vi, särskilt när vi hade vår stora hund, en fågelhund. Men när jag kom ensam så kände ingen igen mig. Jag var liksom osynlig, säger hon och ser förundrad ut. 

Som att hon inte riktigt förstår hur det blev så. Men efter separationen blev det annorlunda. 

En väninna sa: ’När du skiljde dig, då plötsligt kunde man se dig. Det blev nog så att jag var tyst tillsammans med min man. När jag sedan skulle skaffa mig ett nytt liv på egen hand så var jag tvungen att kliva fram, ta itu med saker. Jag blev mer synlig, för mig själv och andra.  

Exmannen i allvarlig fallolycka

Under samtalet slänger hon ett oroligt öga mot sin mobil när den indikerar inkommande meddelande. Hon tar upp den, tittar och förklarar: 

− I lördags hittade de mitt ex avsvimmad i lägenheten, då hade han legat där i fem dygn. De trodde att han var död. Nu ligger han i respirator och får dialys. Han är inte kontaktbar. Det är alldeles hemskt. 

Förmodligen har han fallit, kanske efter en stroke, man vet ännu inte. Han körde taxi tills för bara någon månad sedan, berättar Mayli. Tidigare i livet arbetade han som lärare. 

Hon följer noga vad som händer med hennes exman på sjukhuset. Mer finns idag inte att göra. 

Arbetade på bank

Mayli inledde sitt yrkesliv på daghem. Därefter jobbade hon som laboratris i flera år, men när det arbetet inte gick att kombinera med livet som mamma i tjugoplusåldern började hon på Handelsbanken. Hon stannade på banken till hon fick erbjudande om att gå i pension i förtid vid 55. 

Någon ny längre relation med en man har Mayli inte haft sedan separationen för 28 år sedan. Hon har aldrig känt behovet.  

− Det är lite jobbigt med karlar. Det kan vara kul i början, man känner sig sedd, får lite uppmärksamhet. Sedan står man där och stryker skjortor igen, säger hon och ler. 

Nej, nån karl som muttrar ”ska du ut på nåt nu igen?” eller ifrågasätter varför man inte får potatis till middagen, det behöver inte Mayli i sitt liv. 

− Jag känner mig inte ensam, jag har alltid haft folk omkring mig, släktingar, vänner, barn och barnbarn… Jag har det så himla skönt på egen hand, och kan göra precis vad jag vill! 

Aktiv och social, det är hon, denna kvinna som själv tycker att hon är lite beige. Andra skulle nog säga att hon är färgstark, på ett lite lågmält sätt. En del människor blommar senare i livet.

Mayli säljer smycken på Blocket. Smycken som hon köpt själv men också fått av släktingar och vänner. “Jag har hur mycket som helst, det känns bra att få en slant och samtidigt göra andra glada”, säger hon.

 

 

 

 

  


Tillbaka till Bloggen