5 juni 2019, aktuellt, artiklar, omvärld

Dagens äldre – en belastning eller en resurs?

Dagens äldre - en belastning eller en resurs?
Hur mycket är all erfarenhet hos äldre värd? Foto av Gerd Altmann from Pixabay

En människa med grått hår och rynkor – vad leder associationerna till? Till en människa som är vis och klok och full av livserfarenhet, eller en äldre person som har passerat bäst-före-datum och inte riktigt hänger med i svängarna?

Här i sekulära och individualistiska Sverige där det ungdomliga hyllas får man lätt en känsla av att det är det senare som gäller. Fast frågar man runt lite grann bland de äldre så håller inte alla med.

– Nej, jag tycker faktiskt inte att samhället är så ungdomsfixerat. Jag har inte märkt nåt annat än att synen på äldre är ok. Jag har aldrig känt mig nedvärderad och min kontakt med yngre är fin, säger hyresgästen Pär Frank som fyller 87 år senare i år.

Pär Frank är en av de årsrika som ser till att hålla igång. Han har med sin fru Gunn pluggat italienska och andra ämnen på Senioruniversitetet i flera år, han läser mycket böcker och spelar badminton i Pensionärernas badmintonklubb. Tidigare åkte han även inlines och långfärdsskridsko, men det har han slutat med.

– Vid 77 års ålder märkte jag att balansen hade blivit sämre liksom rörelseförmågan och kanske också kondisen. Det gjorde mig lite rädd och mer försiktig, säger han.

belastning eller resurs
Pär Frank håller igång kropp och knopp.

Även om Pär kanske inte kan göra allt han tidigare gjorde så är han en aktiv person och kognitivt är han hur vital som helst. Ett levande exempel på det som sägs om äldre idag – att vi är så mycket friskare. Medicinskt är dagens 75-åringar som föräldragenerationens 65-åringar. Vi ser bättre, rör oss bättre, har mindre ont. Och vi lever längre.

Ta vara på äldres erfarenhet

I ljuset av detta är det allt fler som framhåller att vi bättre borde ta vara på den erfarenhet och kapacitet som äldre besitter. En av dem är professorn och författaren Bodil Jönsson som har skrivit mycket om tid men också om åldrande.

Det är viktigt, menar hon i en artikel i GP, att vi inte skyler över de skillnader som faktiskt finns mellan yngre och äldre; yngre är till exempel mycket bättre på att hantera nya detaljer. Samtidigt blir en människa bättre och bättre på att se sammanhang (inte bara gamla utan också nya), hon får bättre kontakt mellan tankar/kunskap och känslor och blir mer noga med mål och mening.

Och myten om att äldres hjärnceller är på upphällningen eftersom någon nybildning inte sker är söndersmulad sedan cirka 20 år; idag vet vi att vi utvecklar nya hjärnceller hela tiden ända in i djupaste ålderdom, om vi får vara friska.

Kvalitativ effekt

Kanske kan yngre och äldre komplettera varandra genom erfarenheter och skilda förmågor? Bodil Jönsson vill lyfta fram den kvalitativa effekt aktiva äldre kan bidra med inom arbetsliv, kultur och samhälle. ”Fler år på nacken är inte bara fler. Fler är annorlunda. Och kan just därför berika”, skriver hon.

Pär Frank tror att äldre skulle kunna bidra med värde i föreningsliv och ungdomsverksamhet.

– Äldre skulle kunna vara en resurs och ett stöd för de som är yrkesverksamma inom scout- och idrottrörelse, säger han. Och inom det som kallas folkbildning, som studiecirklar inom studieförbunden.

Många äldre i Pärs närhet är också aktiva som läxhjälp till skolbarn. Fast det är något han själv inte har vågat sig på, medger han.

Hälsofrämjande synsätt

Samtidigt går det inte att komma ifrån att samhället på flera sätt ser äldre som en belastning. Eller ett problem som man ska lösa. Och det påverkar exempelvis hur hälso- och sjukvården är beskaffad. Det förhärskande synsättet är att fokusera på sjukdomen, på det som framkallar sjukdomar.

I högre utsträckning än idag borde primärvård och kommuner samverka kring förebyggande verksamhet. Det menar i alla fall Britt Mari Ligne Carlsson, tidigare sjuksköterska. Hon är en av de äldre personer som under ledning av Bodil Jönsson inom projektet Uppdrag kunskap har bidragit med sin kunskap i ett FoU-uppdrag kring vården och omsorgen.

Det hon förordar är ett salutogent (hälsofrämjande) synsätt på äldre, som går att kombinera med det patogena, sjukdomsinriktade synsättet. Ett salutogent synsätt har fokus på det som leder till och vidmakthåller hälsa. Enligt detta synsätt vill man stärka de resurser som människor har inom sig. Äldre kan, kanske mer än en del tror.

En omställningstid

Att vi behöver ändra vår syn på äldre på alla plan och i högre grad ta tillvara på den resurs de faktiskt utgör är det nu alltfler som framhåller. En av dem är forskaren Janicke Andersson som forskar inom aktivt och hälsosamt åldrande vid Lunds universitet.

– Det går att hålla sig undan fallgropar med negativa åldersstereotyper. Om en person har en syn på sig själv som någon som är stark och har makt, så påverkar det både den psykiska och fysiska hälsan positivt. Och ser vi det ur ett samhällsperspektiv måste vi se äldres kompetens eftersom vi kommer att behöva människor som arbetar längre, säger hon.

äldre - en belastning eller en resurs?
Jannicke Andersson, forskare

Kanske lever vi i en omställningstid när det gäller synen på äldre, nu när vi lever längre och mår bättre än tidigare generationer. Äldre som en resurs, inte en belastning.

Det är också så vi ser det inom stiftelsen.

Efter 100 år av möten med äldre stockholmare har stiftelsen uppfattningen att alla människor, också de årsrika, har resurser och erfarenheter som inte riktigt uppfattas eller räknas med. Ett socialt hållbart samhälle måste ta vara på alla människors kunskap och friska sida. Vi vill inom SIHM se möjligheter för individen att fortsätta att utveckla sin förmåga, sin styrka och identitet. Oavsett ålder.


Tillbaka till Bloggen