9 maj 2021, aktuellt, artiklar

Året då vi hamnade vid sidan av livet

Digitalisering och videomöten sägs ha förändrat arbetslivet under pandemiåret. Vilka förändringar har då skett bland de som inte är yrkesverksamma längre, som våra hyresgäster? Vi ställer frågan till fyra personer.

Pandemin har varit en omvälvande händelse med stor påverkan på samhället och våra liv.

Det sägs att livet efter pandemin aldrig kan återgå till det som tidigare var det normala.

Kanske är det sant i någon mening. Men har pandemin inneburit några större förändringar i hyresgästernas liv? Har man lärt sig något? Skaffat nya vanor?

Flera hyresgäster vittnar om att tiden framför datorn har ökat drastiskt.

– Jag har börjat ägna mig åt släktforskning, säger Göran Holmström. Tillsammans med min fru Elly har jag lärt mig vad man kan få fram på nätet och jag har upptäckt sajter som jag inte kände till tidigare. Som till exempel Svenska gravar.

På sajten svenskagravar.se kan man se var och när en viss person är gravsatt. En annan flitigt använd källa för Göran är DN:s och SvD:s historiska arkiv där man kan hitta gamla bröllops- och dödsannonser.

pandemiåret

Göran Holmström har börjat släktforska.

Göran drivs generellt av ett stort historiskt intresse, med fokus på 1900-talet och Andra världskriget.

– Det här intresset har gjort att jag har lärt mig mer om att leta och hitta saker på nätet, vilket har varit positivt, säger han.

En stor omställning

Lotta Henriksson har ägnat året som gått åt att ta hand om sin make Ulf och sin hund Morgan.

– Men nu har Ulf fått flytta till ett fantastiskt demensboende. Jag är glad över att det är så fint och bra där. Det har inneburit en omställning för mig så klart men jag kan ännu inte säga så mycket om hur det är att leva själv, Ulf flyttade ganska nyligen, säger hon.

Lottas förhållande till datorer är inte lika avspänt som för Göran. Hon berättar att hon nyligen ville beställa en tvättmaskin genom nätet. Problemet var bara att hon, utan att märka det, skrev fel antal i formuläret på datorn.

– En dag ringde det på dörren och där stod en man med två tvättmaskiner! Jag bara gapade. Den stackarn tvingades bära tillbaka den ena igen, säger hon och skrattar.

pandemiåret

Stora förändringar privat men pandemin i sig har inte förändrat så mycket i Lotta Henrikssons liv.

Bortsett från att Ulf har flyttat och att Morgan har fått testikelcancer så kan hon inte se att livet efter pandemin har inneburit någon egentlig förändring i hennes sätt att leva.

– Jag skriver på min bok, går ut med hunden, och planerar ett bröllop. Några nya insikter? Nej, i så fall har jag glömt bort det, säger hon med ett skratt.

Överraskande stort tålamod

Sören Sellin tycker att året som gått har varit mycket dystert. Han och hans partner Inga Iger har tillbringat mycket tid hemma.

– Det har hänt att vi har tagit en tur ut i naturen med bilen bara för att se och uppleva något annat. Men det blir mycket hemmasittande, ofta vid datorn.

pandemiåret
Sören Sellin och Inga Iger

Sörens insatser hemmavid har blivit fler efter att Inga oturligt ramlade och skadade sig. Jodå, han lagar mat men erkänner att han inte är så bra på det. Det funkar – om Inga ger goda råd, säger han. Annars har det inte hänt så mycket.

– Man inser ju allvaret. Min enda reflektion är att man har ett större tålamod än jag trodde var möjligt. Man står ut. Det är lite överraskande, säger han.

Vid sidan av livet

Också Kerstin Östman nämner hur tålamodsprövande pandemiåret har varit. Ett år då hon ”kommit vid sidan av livet”, som hon säger.  Nu har hon fått båda vaccinationssprutorna, men om det innebär någon stor förändring i hennes livsföring är kanske tveksamt.

– Jag umgås ju inte så mycket med folk. Det är inte så att jag har svårt med människor, jag är nog bara lite av en ensamvarg. Men självklart ser jag fram emot att träffa barn och barnbarn mer, säger hon.

Istället läser hon böcker. Mycket böcker. Allt från deckare till favoritförfattaren Kerstin Ekman. Att hon ändå har klarat av pandemiåret förhållandevis bra menar hon beror på hennes förmåga att acceptera saker som de är.

– Man kan inte rå på alla omständigheter här i livet, man måste rätta sig efter hur det är, acceptera läget.

Lyckades finna mig

Hon berättar att hennes son som under en längre tid hade mått dåligt gick bort för två år sedan. En självklart omskakande händelse.

– Visst väckte det mycket tankar och känslor, det är en händelse jag alltid kommer att få leva med. Men jag lyckades så småningom finna mig i det också. Om jag nu ska kunna fortsätta att leva så måste jag måste efter ett tag lägga saker bakom mig. Man kan inte bearbeta sånt här i all evighet, säger hon.

pandemiåret

Kerstin Östman promenerar ”Antikrundan” på gården i Vasastan.

Glädjen i hennes liv har under året som gått bestått mycket av kontakten med hennes barnbarn. ”Jätteroligt”, säger hon. På frågan om hon har skaffat några nya vanor blir svaret ett tydligt och rakt: Nej. Hennes tidigare vana att promenera ”Antikrundan” har hon inte kunnat fortsätta med i samma utsträckning på grund av artros.

– Men jag kör med min lilla trampmaskin här hemma, det får räcka för nu, säger hon.


Tillbaka till Bloggen