25 augusti 2021, aktuellt, artiklar

Ljuva minnen från en svunnen tid

Inga Linné är nostalgisk. Hon tycker mycket om att tänka tillbaka på de underbara somrarna hos sin morbror på gården i Västmanland.

En pandemi som vägrar släppa greppet. Teknik- och digitaliseringshetsen. Klimathotet. Nu också talibaner på frammarsch. Usch ja, nuet kan kännas skrämmande emellanåt. Dags för lite nostalgi?

Många finner särskilt under oroliga tider en tröst i nostalgi. Att se tillbaka på den tid som flytt, på ögonblick i ens liv som väcker känslor av lycka men kanske också vemod.

Hyresgästen Inga Linné tvekar inte att säga att hon är en nostalgisk person. Hon tror att behovet av nostalgi ökar med åren.

– Tiden går ju så fort och har man bra minnen så kan man leva på det och må bra, man kan hämta kraft från de här minnena, säger hon.

Nostalgi som tröst

I nostalgin finns det ljuva men vi påminns samtidigt om att tiden går, om vår egen förgänglighet.

– Det viktigaste med nostalgi är att ge oss en historisk kontinuitet och minska rädslan i nuet, menar psykologen och universitetslektorn Per Johnson.

Han säger att behovet av att hitta en känsla av kontinuitet och förankring verkar bli starkare med åldern.

– Det finns en del forskning inom miljöpsykologi, där man till exempel sett att det hjälpte äldre att ta med sig den gamla klockan hemifrån när de flyttade till äldreboende. Nostalgin kan ge både kontinuitet och tröst.

Mer nostalgiska under pandemin

För en del kan pandemin ha ökat behovet av nostalgi. Kanske just för att man behöver hämta kraft från ljusa minnen i en mörk tid. Under året som gått har det till exempel visat sig att folk har tittat mer på gamla serier och lyssnar mer på gammal musik än tidigare.

Ordet nostalgi härstammar från grekiskans nostos (hemkomst) och algos (smärta) och myntades på 1600-talet om soldater som blivit sjuka på grund av hemlängtan. Senare har termen fått innebörden av trånande tillbakablickande i tiden – ett slags hemlängtan fast i metaforisk mening.

Inga Linné berättar om ett minne som definitivt kan kallas nostagiskt.

– När jag var liten skulle min pappa lära min storebror tyska. Pappa var hård mot honom, de bråkade mycket. Jag tyckte att det var kämpigt. Då såg min mamma till att jag fick komma till min morbror som bodde på en gård i Västmanland. Där var det lugnt och skönt och jag lekte och hade roligt med min kusin Birgit. Det är ljuvligt att tänka på de underbara somrar jag hade där hos dem när jag var liten.

När hon berättar börjar hon snyfta lite. Hon har haft fotografier från den tiden men de har hon olyckligtvis blivit av med nyligen när hemmet rensades på gamla saker.

Nostalgi är laddat

Nostalgi är både ett lite laddat och – knepigt – begrepp. Vi har ju alla minnen av tidigare händelser och upplevelser. Men det som utmärker nostalgi är en stark längtan tillbaka, i syfte att återuppleva den exempelvis ljuva och speciella sommaren.

Bland vissa tycks nostalgi främst vara förknippat med stagnation och en oförmåga att leva i nuet. Andra kanske skulle säga att det handlar om en förmåga, en läggning, som vissa har och andra inte.

Claes Göran Holm återkommer gärna till gamla kulturupplevelser.

Claes Göran Holm är inte särskilt nostalgisk, säger han. Men han gillar att emellanåt återkomma till framför allt gamla kulturupplevelser, som han delar med en gammal vän. Till exempel när de i unga år kom in på Nalen och lyssnade på jazz. Eller såg någon gammal film eller teateruppsättning som gjorde bestående intryck.

– Fast det är ju inte så att jag sitter och längtar tillbaka till den tiden. Jag är alldeles för nyfiken på nutiden, säger Claes Göran.

Är det dåligt att vara nostalgisk?

– Nja, det vet jag inte. Vissa är väl bara mer nostalgiska än andra. För min egen del skulle det nog vara dåligt att gå och tråna efter gamla tider. Jag tror kanske att konservativa människor gör det i högre grad, säger han.

Monika Strand är inte heller hon särskilt nostalgisk, anser hon. Fast i nästa andetag säger hon att hon saknar naturen som den en gång såg ut. Alla vackra skogsområden som har försvunnit till förmån för bostäder och annan bebyggelse i förorten.

Borde vara rädda om naturen

– Jag växte ju upp i Rågsved och Bandhagen och alla de där vackra skogarna som låg där är ju borta sedan länge. Jag tycker att det skövlas för mycket, vi borde vara mer rädda om naturen, säger Monika.

Monika Strand tänker på naturen.

Längtar tillbaka gör hon inte, möjligen då till det orörda, till naturen som den såg ut. Men hennes fokus är ändå nuet, menar hon.

Sedan kan minnet av en upplevelse vara något annat än hur vi upplevde det i stunden. Mer om det här.

Läs mer: https://modernpsykologi.se/2018/02/26/


Tillbaka till Bloggen