16 februari 2020, Okategoriserade

Tillsammans mot ensamhet

ofrivilligt ensamma

Karin Bryne, Yngve Erlandsson, Lars Olsson, Göran Holmström och Berit Thorsell var med på gruppens första möte för att diskutera ofrivillig ensamhet.

”Ensamhet botar du inte med psykofarmaka utan med sociala nätverk.” Så står det i ett studiematerial som syftar till att minska den ofrivilliga ensamheten. Men hur når man de som mår dåligt eller vanemässigt dragit sig undan gemenskapen?

Stiftelsen har nu startat en testgrupp för att söka upp ofrivilligt ensamma.

Utgångspunkten är studiematerialet ”Tillsammans mot ensamhet” som flera pensionärsförbund tagit fram. Tanken med materialet är att det ska utgöra underlag för diskussion i lokala studiecirklar och sedan utmynna i en handlingsplan med syfte att söka upp ofrivilligt ensamma.

En bra idé tyckte vi och samlade därför en grupp hyresgäster för att se vad vi kan göra för att stärka gemenskapen och minska den ofrivilliga ensamheten.

En viktig fråga

Hur man når fram till de som vant sig vid att alltid tacka nej till gemenskap var en av de frågor som väcktes när deltagarna i vår pilotgrupp träffades.

– Det är viktigt att prata om det här, säger Karin Bryne. Kanske har man inga problem just nu men vad händer om till exempel ens make går bort och man hamnar i en depression? Då kanske man inte vill ha någon kontakt. Det gäller att det inte går så långt.

Alla i gruppen tycks hålla med.

– Ja, det kan vara svårt att nå fram till en människa som mår dåligt och isolerar sig, säger Göran Holmström.

– Det kan också bli en vana att tacka nej till saker, säger Berit Thorsell. Man tycker det känns lite besvärligt. Och plötsligt är man inne i en ond spiral där man successivt mer och mer isolerar sig.

ofrivillig ensamhet

Fastnat i onda cirklar

Bengt Brülde som är professor i praktisk filosofi har forskat om ensamhet. Det räcker inte med att skapa mötesplatser och ordna aktiviteter för att motverka ensamhet, menar han.

– Många människor som fastnat i ensamhet hamnar i onda cirklar som de inte kan ta sig ur själva. Då spelar det ingen roll hur många mötesplatser det finns, de kommer ändå inte att gå dit. Då behövs någon form av uppsökande verksamhet. Ensamma människor tenderar att dölja sitt problem för andra, vilket kan förvärra problemet. Ensamma upplever ofta tillvaron som mer hotfull och otrygg, vilket gör att de tenderar att undvika sociala sammanhang.

Det första mötet i gruppen kändes mycket givande. Deltagarna hade inför mötet läst det första kapitlet i materialet, vi diskuterade ensamhetsproblematiken, våra erfarenheter och vi lärde känna varandra.

Nästa möte äger rum om ett par veckor och kommer att handla om vad det är man vill erbjuda målgruppen ofrivilligt ensamma när man väl hittat den.

Vi återkommer med rapporter kring vad som kommer fram i gruppdiskussionen.


Tillbaka till Bloggen