20 maj 2019, aktuellt, artiklar, bilder

Utflykt för mindre rörliga hyresgäster

Hyresgäster på en guidad tur genom Stockholm med lunch i Aula Medica.

När man inte är lika rörlig som förr blir man glad över möjligheten att få komma ut och se sig omkring tillsammans med andra. Det intygar de hyresgäster som följde med på Stiftelsens guidade busstur i Stockholm den 15 maj.
– Jag ville först inte åka med, för jag vill inte vara till besvär. Men det gick jättebra, säger Anne Hansen, som följde med i rullstol.

Knappt fyrtio av stiftelsens hyresgäster lockades av att via bussfönstret njuta av ett vårgrannt och soligt Stockholm, en utflykt som i år avslutas med lunch i Aula Medica vid Karolinska Institutet.

Det är en tur för de som inte längre kan röra sig som förr. Eller som bara inte orkar med en längre utflykt. Flera går med käppar och rollatorer. Anne Hansen är den enda som färdas i sin rullstol. Att hon följer med är hennes väninnas förtjänst, berättar hon.

– Min väninna tyckte att jag borde komma ut. Jag sa att jag inte ville vara till besvär men då sa hon att jag inte skulle bekymra mig.

Anne Hansen med sin väninna Sonja Elofsson.

Resan som går via Söder Mälarstrand, Fjällgatan på söder och Östermalm uppskattas av hyresgästerna. Den är ”lagom lång” som någon uttrycker det. Flera öser beröm över den trevliga och hjälpsamma chauffören samt den kunniga guiden Stefan Maurbakken.

En god dag

Stiftelsen har som målsättning att ordna aktiviteter också för de äldsta eller de som av olika anledningar inte orkar eller kan röra sig som tidigare.

Att få möjlighet att komma ut på stan och se hur staden utvecklas, gärna tillsammans med andra, är kanske särskilt viktigt för äldre som har svårt att röra sig. Den minskade rörligheten innebär ofta att risken för isolering ökar.

Irene Pålsson och Inger Aspkrans uppskattar att få komma ut.

– Det är viktigt att komma ut och det är bra att stiftelsen ordnar det här, säger Irene Pålsson, under lunchen högst upp i Aula Medica. Det är fler som går illa och har det jobbigt som skulle behöva följa med på sådana här aktiviteter. Men som inte orkar.

Att våga ta sig ut

Och kanske inte heller vågar? Inger Aspkrans som sitter bredvid Irene menar att det ofta handlar om just det, att man inte vågar. Man är rädd för att inte klara det fysiskt, rädd för att något ska hända som man inte klarar av. Rädd för att inte – orka.

– En del är envisa och följer med i alla fall, säger Inger och syftar på henne själv och Irene som båda rör sig betydligt sämre än tidigare.

– Man ska inte låta rollatorn hindra en, förtydligar hon.

Själv flyger hon till Cypern en vecka varje vinter, något hon har gjort i tjugo år, och till och med fått medalj för som trogen resenär av staden hon besöker.

Hur lyckas du med det nu när du inte rör dig så bra?

– Jag har assistans när jag åker utomlands. Det kan man få på resor för äldre. Jag har assistans till Arlanda och assistans när jag kommer till Cypern. Det går så bra, säger hon.

För att lyckas ta sig ut finns det ju också färdtjänst, framhåller Rut Lindström som sitter med i sällskapet.

– Jag använder ofta färdtjänst för att ta mig utanför stan. Nu i helgen ska jag åka till Vaxholm. det måste man unna sig.

Rut Lindström

Det gäller att ta vara på de möjligheter som erbjuds, verkar sällskapet mena. Vilket för en del kanske är lättare sagt än gjort när kroppen sviker och osäkerheten blir alltmer påtaglig i ens liv.

Men för Anne Hansen som först tvekade så blev det lyckat.

På frågan vad som är viktigt i livet för henne nu när hon är hänvisad rullstol så är svaret givet.

– Det är att komma ut, se lite folk, säger hon.

Och kanske kommer hon att lättare kunna ta sig ut i framtiden; fysioterapeuten har lovat henne utprovning av ett par kryckor inom kort, berättar hon leende.

 

 

 

 

 

 


Tillbaka till Bloggen