Hyllning till Vikingagatan 34, vår 100 åring

En gång för länge sedan

”Stockholm ligger ingenstans, utan mittemellan Uppland och Sörmland”, har det sagts.

Mitt i detta ingenstans, nära men ändå utanför, låg det en gång för länge sedan, en kulle med gräs och buskar, träd och stenar – mittemellan stad och land, karg och bistert där inget gick att odla.

Men – om inget gick att odla, kunde väl något annat få växa, tänkte någon klok person och så började man gräva och spetta, hacka och skyffla. Det släpades och slets, det lyftes och kånkades, det spikades och murades. Från Bohuslän skeppades granit, nygräddat tegel forslades fram, timmer från Norrland flottades längs kusten och av den röda Ölands stenen formades de vackraste trappor, medan lägenheter inreddes och rörledningar drogs.

Och så en dag, när den sista takpannan lagts på plats, stod hon där i all sin glans, mitt i Rödabergen. Med putsade fönsterrutor och ny smidda räcken. Hon har varit ett hem för många – och är så fortfarande. Allt detta började en gång för länge sedan – och i år fyller hon hundra.  Lika vacker nu som då!

Text; Arne Rosengren