Gun Oldberg 100 år

En dag i november 1923 hände det sig att en flicka föddes i Gröndal i Stockholms Söderort. Flickan fick namnet Gunvor, men senare i livet valde hon att heta Gun. Hon och hennes syster växte upp i en lägenhet om två rum och kök – eller rättare sagt i halva lägenheten: i den andra halvan bodde en annan barnfamilj.

När jag ringer på dörren på Vikingagatan, är det Guns systerdotter Felicia som öppnar. Middagen står uppdukad på det gamla slagbordet i köket och en granne har nyss varit förbi med en vacker bukett. Det är tydligt att trevligt sällskap både ger extra aptit och förhöjer smaken. Gun har blivit förvarnad om besöket och skiner upp och ger en kram.

Det har gått tjugo år sedan vi träffades första gången. Då, efter uträttat ärende och en stunds samtal, säger hon plötsligt: - Nä, nu får du gå, för nu ska jag iväg på jazzdans! Det var dagen före hennes 80-årsdag. Nu står 100-årsdagen för dörren. Dans har alltid varit en viktig del av Guns liv – dans av alla de slag. Dans och resor. Som av en händelse bär hon idag en tröja med logga från Line Dancers. På den höga byrån, bland de inramade familjefotona, pekar hon på ett porträtt: - Det fotot är från min sjuttonårsdag. Då blev jag bjuden på restaurang!

Gun plockar fram papper och foton, blir ivrig och pekar, hämtar dokument och rotar i lådor. Ibland blir hon otålig – talet hänger inte med som hon vill efter en stroke för ett antal år sedan. Men målmedvetet - och med god kondition från all dans - kämpade hon sig tillbaka. Föremål och dokument berättar hennes livs historia, medan hon ler och visar runt. På väggen hänger ett foto av maken Bengt. Under några år bodde de mitt i stan, bredvid Klara kyrka. I ett etui ligger medaljen hon fått av kungen: ”För nit och redlighet i rikets tjänst”. En fin telefon från 1910-talet visar sig vara en gåva från Televerket – det var alltså där hon troget tillbringade sitt arbetsliv med uppgifter av olika slag.                                                                         

I en mapp hämtar Gun en tjock lista med datum och korta notiser, som berättar en lång historia om möten, utflykter och resor med familj och arbetskamrater. En middag på Gondolen, en resa med Hurtigrutten eller varför inte ett helt äventyr med Orientexpressen? Inget har varit henne främmande, allt har varit värt att prova på. Om bara ett par dagar kommer familj och grannar för att fira henne.  Och inte minst, vännerna från Televerket.

Intervju och text; Arne Rosengren

 

 

Denna webbplats använder cookies

Cookies ("kakor") består av små textfiler. Dessa innehåller data som lagras på din enhet. För att kunna placera vissa typer av cookies behöver vi inhämta ditt samtycke. Vi på STIFTELSEN ISAAK HIRSCH MINNE, orgnr. 802001-4380 använder oss av följande slags cookies. För att läsa mer om vilka cookies vi använder och lagringstid, klicka här för att komma till vår cookiepolicy.

Hantera dina cookieinställningar

Nödvändiga cookies

Nödvändiga cookies är cookies som måste placeras för att grundläggande funktioner på webbplatsen ska kunna fungera. Grundläggande funktioner är exempelvis cookies som behövs för att du ska kunna använda menyer och navigera på sajten.

Cookies för statistik

För att kunna veta hur du interagerar med webbplatsen placerar vi cookies för att föra statistik. Dessa cookies anonymiserar personuppgifter.